När Genealogiska Föreningens släktträdstävling arrangerades för fjärde året i rad var det 17 bidrag som lämnades in, men efter rättning var det bara två som fick godkända träd!

Årets vinnare blev Camilla Ek och hon kan nu glädjas av en årsprenumeration på tidningen Släkthistoria, ett månadsabonnemang på Arkiv Digital och medlemskap i GF hela 2024.

Tvåan, Maria Halmfors, får digitala produkter från GF:s webshop.

Genomgången av hur de snabbaste trädbyggarna går till väga innan tävlingen startar, ger tips inte bara för dna-släktforskaren. Många fler är med på tävlingen än antalet bidrag som lämnas in. Antingen hittar man inte startpersonen eller så vill man bara vara med för att kanske få något tips.

Tidigare års inledningar finns på GF:s öppna Youtubekanal och har över 1 000 visningar och även denna har spelats in. I år gick vi igenom vilka källor och släktforskningsprogram man använder mest, men variationen är stor. Därefter fick vi ta del av tips från förra årets vinnare, Mattias Johnsson. Sista tipset han gav var ett ”anti-tips”: bygg inte snabba träd utan noggranna. Ett tips som är svårt att följa när tidspressen är en komponent, det fick som sagt flera duktiga släktforskare erfara i årets tävling.

Ett ”dirty tree”, eller DNA-matchträd, bygger man för att man vill hitta den närmaste gemensamma anan eller anparet till testpersonen. Då man i vissa extremfall kan behöva bygga över 100 anträd för att lösa en gåta vill man göra det snabbt. De allra flesta dna-testade personer har inte träd eller åtminstone inte kompletta sådana. Man får helt enkelt göra dem själv och tävlingen är till för att öka kunskapen om hur man kan göra sådana träd, så kallade ”dirty trees”. I princip är alla medel tillåtna – man kan nyttja redan byggda träd eller kanske välja att inte gå in i källorna utan bara ta informationen från transkriberade register. Det senare visade sig vara ödesdigert i årets tävling som innehöll inte bara en ”fälla” utan två! Vidare blev det tvärstopp när startpersonens anor i en gren kom från Tyskland och Österrike. Det godkända trädet innehöll bara 17 av de totalt 30 anorna. Tidigare års tävlingsträd har blivit kompletta med alla 30 anorna.

Fällorna

Det mest använda registret när man bygger dessa träd är Arkiv Digitals Befolkningen i Sverige 1800–1947. Ofta kan man genom att snabbt överblicka vilka som ingår i samma hushåll dra slutsatsen vem som är föräldrarna och när tidspressen är stor som i tävlingen, kanske man väljer att inte öppna källan. I årets träd var det inte mindre än två hushåll där man normalt kan urskilja föräldrarna såsom hushållet beskrivs i registerresultatet. En man och en kvinna i ungefär samma ålder står överst och barnen radas sedan upp.

Fälla nummer 1 var att kvinnan hade fått barnet med en annan man än den hon gifte sig med. Hade man valt att öppna källan framgår det tydligt med anteckningen ”h.s.u.ä.”, hennes (hustruns) son utom äktenskapet.

Fälla nummer 2 var lika lätt att gå i som den första, en man och en kvinna i ungefär samma ålder står överst och barnen radas sedan upp. Barnen kommer i god ordning med några års mellanrum. Nu visade det sig dock att äldsta dottern var ung, bara 16 år, och födde ett oäkta barn som kom bara dryga två år efter parets yngsta barn. Det som såg ut som barn i registret visade sig alltså vara barnbarn.

Vinnande strategier

Om man väljer att inte gå in i källorna kan man bygga detta träd med 17 personer, spara ner som gedcom-fil och maila in det på 8 minuter! Inte mindre än 4 bidrag kom in på under 15 minuter. Det vinnande bidraget kom in efter 34 minuter, även om det kunnat gått lite snabbare om det inte strulade med tekniken. Camilla kunde inte komma in på Zoom-mötet och se inledningen, utan hon fick namnet på startpersonen efter att tävlingen gått i gång. ”Tack, jag försöker! Någon ska ju komma sist…” svarade hon innan hon började bygga träd. Då hon missade genomgången var hon tvungen att ta reda på vilken information som behövdes i resultatfilen också. Men, Camilla byggde trädet genom att kontrollera källorna och det visade sig vara rätt strategi för årets tävlingsträd.

Är man för snabb och tar för många genvägar kanske man inte hittar den närmaste gemensamma anan som är målet i DNA-släktforskningen. Har man tur är den på en annan gren än den man gör fel på, men kontentan är att man även för ”dirty trees” bör kontrollera källorna. Tvåan, Maria Halmfors, valde en annan strategi och letade efter träd som andra redan byggt, men det är risker med det också. Vi vet alla hur många felaktiga träd som finns. Personligen har jag stött på många sådana, speciellt om de är byggda av amerikaner, som inte är vana vid svensk släktforskning. Själv väljer jag därför att alltid bygga träden själv och nyttjar bara andras träd som tips.

/Christer Carmevik