"Hur börjar jag släktforska?"

När du börjar din släktforskning är det en god regel att börja med att fråga de nu levande släktingarna. Viktig information kan vara namn, födelsedatum och platser som senare behövs för att hitta startpunkten i kyrkböckerna. Det kan även vara all annan typ av information som annars skulle gå förlorad. Information som inte finns dokumenterad men som berättar om de tidigare generationerna. Det kan även vara fotografier, brev och dagböcker. De flesta av oss har säkert en bunt med fotografier där vi inte vet vem det föreställer. Informationen har försvunnit på vägen och där kan ditt intresse och insats vara avgörande för om detta ska finnas kvar även för kommande generationer. Ett annat tips är att ta reda på vad som redan finns. Kanske någon släkting har utrett en stor del av dina anor? Testa att googla på vissa släktnamn. Fråga dig fram.

"Vad ska jag tänka på när jag släktforskar?"

Gör det från början till en vana att anteckna allting du får veta om släkten, även sådant som du just då inte söker efter. Notera så exakta uppgifter som möjligt och källan till uppgiften. Förr eller senare kommer du att stå inför uppgifter som strider mot varandra och då behöver du veta varifrån de kommer. Källkritik är nödvändig inom släktforskningen. De felaktiga uppgifterna kan ibland ha ett värde: familjetraditioner är intressanta i sig och ibland kan uppgifterna ha en kärna av sanning som först senare kommer fram. Men anteckna alltid varifrån uppgifterna kommer och var beredd att pröva dem mot fakta.

Försök att säkra information för framtiden. Skriv ner eller spela in äldre släktingars berättelser, de kanske är borta innan din forskning är klar. Se till att fotografier, brev och andra dokument är försedda med anteckningar om förekommande personer: det kommer kanske att vara omöjligt att längre fram identifiera moster Mina på fotografiet från 20-talet eller att förstå att brevet från Australien 1916 kom från farfars bror som gick till sjöss 1911.

"Hur ska jag spara min släktforskning?"

När mängden registrerade släktingar börjar bli svår att överskåda kan det vara bra att ha dem i en databas. Naturligtvis går det att använda vanliga databasprogram, men moderna släktforskningsprogram har många specialfunktioner som är värdefulla, till exempel hantering av personer som dyker upp på flera ställen i släktträdet, och import/export av släktdata så att du enkelt kan byta information med andra släktforskare. Det finns flera utmärkta släktforskningsprogram att välja mellan – både program för din dator och tjänster på nätet. I båda fallen går det att dela med sig av sin information till andra. Det går även bra att använda program som Word för att dokumentera sina resultat.

"Hur ska jag lära mig mer om släktforskning?"

Det finns böcker som ger utförliga råd om hur du bygger upp ett släktarkiv. Ha inte för bråttom med att leta bakåt. Arkiven finns kvar länge men inte de levande släktingarnas kunskaper. Redan på det inledande stadiet kan du dock ha hjälp av att undersöka om det finns släktutredningar som publicerats eller lämnats till arkiv, bibliotek eller föreningar. Särskilt gäller det släkter med ovanliga släktnamn och släkter som under lång tid varit knutna till en viss gård, ett yrke eller tillhört annan speciell kategori (exempelvis valloner). Genealogiska Föreningen är ett bra ställe att börja på!

Böcker, studiecirklar och föreningar
För att tillägna sig tekniken att söka i arkiv bör du ägna lite tid åt att lära sig grunderna. Det svåra är egentligen inte att läsa gamla handskrifter utan att tolka dem rätt. Då måste man förstå lite om hur och varför de olika handlingarna kommit till, hur människor levde och tänkte och vilka felkällor det finns. Även en till synes enkel och rättfram uppgift om vad någon hette och när han eller hon var född måste läsas med eftertanke.

Lyckligtvis finns ett antal utmärkta böcker för nybörjare och mer avancerade forskare. Du kan också med fördel gå i en studiecirkel eller kurs, då får du också tillfälle att diskutera med mer erfarna forskare. Det finns också många släktforskarföreningar med olika inriktning där man ofta kan hitta personer med närliggande forskningsområden. Släktforskning är numera inte en sysselsättning främst för "ensamvargar" – du kan ha mycket glädje och nytta av att samarbeta och byta resultat med andra.

Genealogiska Föreningen är en riksförening, vilket innebär att vi inte är geografiskt begränsade till en viss del av Sverige. Samlingarna omfattar svenska släkter och även i ganska stor utsträckning invandrade släkter främst från Nordeuropa. Många släktforskare är med i flera föreningar – kanske en lokal förening där man bor, en annan som inriktar sig på forskning i en annan del av landet, och kanske ytterligare ett par som ger tillgång till intressanta tidskrifter, dataprogram och aktiviteter. Medlemskap i Genealogiska Föreningen är inte ett alternativ till andra medlemskap, utan ett ofta mycket prisvärt komplement.

"Vad kan jag hitta i arkiv och kyrkböcker?"

Folkbokföringen sköttes i äldre tid av kyrkan. Sverige och Finland har en internationellt sett unikt heltäckande folkbokföring från slutet av 1600-talet. Bortsett från luckor som uppkommit genom förstörda kyrkböcker finns i princip alla medborgare noterade från födelse och dop till död och begravning.

Kyrkböckerna för äldre tid (1800-talet och tidigare) har normalt lämnats över från församlingarna till landsarkiven. Idag är kyrkböckerna till stora delar tillgängliga digitalt, via exempelvis SVAR, ArkivDigital eller Ancestry och det tillkommer dagligen digitalt fotograferade sidor.

Även andra källor än kyrkböcker finns digitaliserade till exempel många domböcker med bouppteckningar, militära rullor, skatte- och mantalslängder med mera. Släktforskare börjar i allmänhet med kyrkböckerna och går sedan vidare till andra källor för att fylla i luckor eller få "kött på benen" i sin forskning.

I husförhörslängderna antecknades alla bofasta sockenbor, hushåll för hushåll. Genom att alla ändringar (födda och döda, flyttningar m.m.) infördes kontinuerligt hade prästen ständigt hade en aktuell förteckning över sina församlingsmedlemmar. Därmed kunde prästen notera nattvardsbesök, äktenskapshinder, kristendomskunskap och andra kyrkliga angelägenheter. Men även världsliga ting som vaccination, brott och straff, militära utskrivningar och skattebefrielse skrevs in. Böckerna blev efter några år rätt fullskrivna med överkorsningar och ändringar och byttes därför ut med jämna mellanrum. På 1800-talet i regel vart femte år. I husförhörslängden får släktforskaren en dynamisk bild av hela det hushåll som den sökta personen tillhörde, och en noggrann läsning avslöjar ofta mycket om hur familjen hade det. Det bör påpekas att variationen är stor i böckernas läsbarhet mellan olika landsändar och socknar. Prästernas handstilar varierade och var alltifrån exemplariskt prydlig till i det närmaste oläslig. Papprets kvalitet och den allmänna rutinen i församlingen för hur de olika händelserna skulle noteras varierade också. Husförhören pågick fram till mitten 1890-talet och därefter finns ofta så kallade Församlingsböcker tillgängliga där du kan hitta i stort sätt samma information

I ministerialböckerna antecknades händelser i kronologisk ordning: födslar, dop, lysningar, vigslar, dödsfall och begravningar. I födelse- eller doplängden angavs datum, barnets namn, föräldrarnas namn, yrke eller beteckning (enligt tidens sed), bostad eller uppslag i husförhörsboken och dopvittnen. Dessutom antecknades ofta annat, som moderns ålder, hur länge hon varit gift, barnets ordningsnummer, vem som förrättat dopet mm. Släktforskaren börjar ofta med en uppgift om födelseförsamling och födelsedatum för en anfader eller anmoder och slår upp födelseboken för att sedan gå vidare till husförhörslängden. Där finns i bästa fall föräldrarnas födelseort och datum angivna, och så kan du "surfa" bakåt generation efter generation – tills det förr eller senare tar stopp.
Det är lätt hänt att man fascineras så starkt av hur anträdet växer att man rusar iväg och glömmer att notera information som kan vara viktig längre fram när man inte längre nöjer sig med bara namn och årtal. Dopvittnen är t ex ofta viktiga eftersom de ger en bild av det sociala sammanhanget anorna levde i. Ibland visar det sig att man valt dopvittnen som är släktingar och som dyker upp igen i senare forskningar eller kanske rent av ger lösningen på problem som kan uppkomma. Kanske ett dopvittne som är moster till barnet har gamla mormor boende hos sig?

Vigsel- och lysningslängderna ger ofta mer än bara datum, exempelvis kvinnans giftoman som kan vara hennes far eller annan nära släkting. Avgiften (carta sigillata) ger en uppfattning om familjens ekonomiska ställning. Ibland finns mycket viktig information om äktenskapshinder och dispenser, som om parterna är nära släkt.

Död- och begravningslängderna kan i sällsynta fall innehålla hela levnadsbeskrivningar, men ger i varje fall nästan alltid en uppfattning om dödsorsak (även om den kan vara knapphändig som "ålderdom" eller "långvarig sjukdom").

"Vilka andra källor borde jag använda?"

Bouppteckningarna ger mycket information om hushållets ekonomi, men också om genealogiska förhållanden som exempelvis olika kullar av barn i olika äktenskap, nära släktingar som uppträder som förmyndare för barnen, gifta döttrars efternamn och hemvist.

Mantalslängderna är ofta summariska vad gäller hustrur och omyndiga barn men kan ibland ersätta försvunna kyrkböcker, och vissa punktskatter som på guldur, tobak och siden, vilket kan ge ny information om hur folk levde.

Domboksprotokoll är dryga att läsa men ger emellanåt mycket rik utdelning. Man gick till tings med allt möjligt när man blev osams med grannarna, och du kan hitta både brottmål, häxprocesser och strid om boskap som förstört grannens odlingar. Ibland finns till och med hela släktutredningar, exempelvis i arvstvister.

Militära källor finns av många slag, en del är filmade och andra kan sökas på Krigsarkivet. Soldater, ryttare och båtsmän var enligt indelningsverket tilldelade torp som skulle ge dem försörjning i fredstid. Personerna växlade men soldattorpet med nummer i rullorna och ofta ett tillhörande soldatnamn bestod. Det kan vara svårt att hålla isär två soldater "nr 23 Anders Rask" som avlöser varandra på Raskatorpet, och som alls inte behöver vara släkt! Mönstringsrullorna brukar ge svaret.

Det här är bara ett fåtal av det stora antal källor som den kreative släktforskaren kan utnyttja. I många fall kan du ha nytta av andras forskningar och av olika typer av register till källorna. När du vill gå vidare från kyrkböckerna till andra källor kan det spara arbete att gå igenom vad som finns i Släktforskarnas Arkiv hos GF. Ju längre bakåt du har kommit desto mer sannolikt är det ju att någon annan forskat om samma anor.

Under 1800-talets första del krävdes pass för inrikes resa över länsgränsen. När ett pass lämnades ut noterades förutom namn och syfte med resan även utseende och uttal. Även detta en information som ger karaktär till personen. Inrikes pass-journaler finns tillgängligt digitalt via Genealogiska Föreningens medlemssida.
Ofta har man någon släkting som har emigrerat. Ofta till USA men inte sällan till andra länder. Det kan då vara aktuellt att använda till exempel Ancestry som ger tillgång till källor i USA.

Det finns även en enorm mängd föreningar och privatpersoner som har facebook-grupper och publicerar resultat på webben. Det kan vara fotografier och släktutredningar, men även frågor. Har man tur har någon annan ställt samma fråga som man själv har och fått svar. Men räkna inte med att allt finns på nätet. Personligt besök på något arkiv kommer förmodligen att krävas förr eller senare.

Ett nytt verktyg i släktforskningen är DNA-analys och de möjligheter som detta erbjuder. Förutom att styrka släktskap kan okända och avlägsna släktingar med stor sannolikhet identifieras genom matchningar i databaser av testresultat från andra personer.

Besök släktgårdarna
Ofta finns en eller flera gårdar kopplade till släkthistorien. Det kan vara gården som gått i arv i många generationer eller gården som släktingarna gjorde dagsverken på. Oavsett vilket är ett besök i de trakter där släktingarna levat ofta mycket givande. Förutom gården kan ett besök i kyrkan och kyrkogården ge mer information. Har släktingarna varit soldater eller mjölnare kan torp och kvarnar finnas kvar. Det kan finnas hembygdsmuseum i trakten som förvarar till exempel bilder från förr.

"Vad gör jag  med forskningarna när jag slutat?"

Kanske du vill se till att resultatet av forskarmödan ska komma andra forskare till nytta. Det är inte alltid det finns medlemmar i den egna familjen som är beredda att ta över. Släktforskarnas Arkiv är uppbyggt för att ta hand om släktforskares resultat, och där kan andra forskare hitta materialet och bygga vidare på det. Det kan också tänkas att en lokal eller specialinriktad förening är intresserad, eller kanske ett bibliotek eller hembygdsförening om materialet belyser bygdens historia. I varje fall bör du ge anvisningar om vad som bör sparas och vad som kan gallras ut.

De släktforskare som väljer att trycka sina resultat har goda möjligheter till detta till en rimlig kostnad, exempelvis Books-on-demand. Intresserade släktingar finns det säkert.

Fler släktforskningstips finns på våra medlemssidor för dig som är medlem.

Copyright © Genealogiska Föreningen