GF expanderar genom att vi successivt utvidgar våra sökbara databaser, producerar egna cd-produkter och därmed ökar vår synlighet och hjälp i släktforskarvärlden. Bland annat arbetar vi med att förenkla sökningen i samtliga våra källor – testa vår påbörjade tjänst där du kan söka släktnamn oavsett källa. Vi gör också en inventering av böckerna i vårt enorma arkiv och bibliotek med syfte att göra materialet, i första hand böckerna, böckerna sökbara via vår söktjänst. Allt vårt arbete sker genom en aktiv personal, aktiva styrelsemedlemmar och mycket viktigt i denna expansion är också de frivilliga insatser som görs av intresserade volontärer. De medlemmar som erbjudit föreningen sin tid har ökat i antal och de har generöst och med glädje delat styrelsens och personalens entusiasm inför projektet att säkra föreningens framtida position inom den svenska släktforskningen. Styrelsen känner en stor glädje över detta.

Att ta vara på de resultat släktforskare nu och tidigare åstadkommit och hålla dem tillgängliga för nya generationer av släktforskare har varit föreningens mål sedan starten 1933. Att anpassa våra samlade resurser till en snabbare och alltmer teknisk utveckling inom släktforskningen är också viktigt för GF. Vi vill utveckla och erbjuda moderna hjälpmedel till stöd för våra medlemmars släktforskning.

Läs om Genealogiska Föreningens verksamhet sedan 1933:

Historik – Genealogiska Föreningen under sju årtionden
Den 3 november 1933 bildades GF på ett möte i Stockholm (hotell Eden) efter ett upprop i Svenska Dagbladet. Deltagarna menade att det behövdes en förening för seriösa släktforskningsamatörer.

Släktforskarorganisationer före 1933
När GF bildades var det inte helt lätt att släktforska. Man måste ha gott om tid och pengar. Det fanns inte ens mikrofilmer, inga kopieringsapparater, och det var ont om bra register till arkivens samlingar. Det var kanske inte konstigt att släktforskning var ett nöje främst för de mer välbeställda i samhället.
Det fanns släktforskarföreningar före GF. Den viktigaste var Svenska Autografsällskapet, som gav ut en tidskrift som 1898 fick namnet Personhistorisk Tidskrift. Sällskapets inriktning var vetenskapligt ambitiös men något aristokratisk.
En annan organisation var Skandinaviska Släktstudiesamfundet, som inte hade någon tidskrift, men gav ut samlingsverket Genealogica Gothica. Deras inriktning var mindre vetenskaplig (ibland i pinsam grad) och delar av deras utgivning hade närmast nazistiska inslag. Vissa utredningar kan dock användas.

• 1930-talet. Till att börja med var Genealogiska föreningen ganska liten (ca 200 medlemmar 1939). Men man arbetade med stor entusiasm och började bygga upp bibliotek och samlingar. Redan då påbörjades släktnamnsregistret och samlingen av tidningsklipp av personnotiser i Svenska Dagbladet. Man började också ge ut skrifter, släktböcker och mer allmänt inriktade böcker av värde för släktforskare. Tankarna på ett riksarkiv för släktforskare kom tidigt upp och föreningens samlingar började ta form. Redan 1934 började man ge ut Genealogiska Föreningens Medlemsblad.

• 1940-talet. Under krigsåren fortsatte verksamheten i mindre skala, men man lyckades ändå fortsätta med tidningsklippen och medlemsbladet. 1945 bildades Skånes Genealogiska Förening (numera förbund) och 1946 tillkom Västra Sveriges Genealogiska Förening (numera Göteborgsregionens Släktforskare). GF hade redan 1943 tillfogat "Riksförening för släktforskare" i sitt namn. Man fick 1945 egna lokaler, i gamla Kvinnofängelset på Östermalm där Riksarkivet hade sin Östermalmsavdelning. Efter kriget fick man sina första arkivarbetare, och registreringsarbeten kom igång på allvar.

• 1950-talet. Medlemsbladet ansågs vara alltför otympligt till formatet och man beslöt satsa på en tidskrift av mer vetenskaplig karaktär. Efter en namntävling fastställdes namnet till Släkt och Hävd. Den utkom första gången 1950. Allt fler släktforskarföreningar tillkom med stöd från riksföreningen. Östergötlands Genealogiska Förening startades 1950. Bland de många skrifter som gavs ut under denna tid märks Alf Åbergs Läsning av gamla handstilar, som första gången kom ut 1950 och som sedan utkommit i åtskilliga upplagor.

• 1960-talet. Släktforskningen började bli en allt mer spridd fritidssysselsättning. GF deltog 1960 i en utställning om genealogi och heraldik i Nordiska museets lokaler, och det blev en påtaglig framgång. Medlemsantalet gick 1963 upp till 1 000 personer.

Föreningens emblem tillkom efter en pristävling som vanns av heraldikern Jan Raneke 1961. Lokalfrågan började bli besvärande. Samlingarna växte snabbt och lokalen i gamla kvinnofängelset var alldeles för trång. 1969 kunde flytta in i Gamla Riksarkivets byggnad på Riddarholmen, där man sedan blev kvar till 1996. Då fick också GF sin första expeditionsföreståndare på deltid, Ullagreta Carlsson, som senare blev redaktör för Svenska Släktkalendern.
Redan 1944 hade GF skrivit till regeringen och föreslagit att Sveriges kyrkböcker skulle mikrofilmas. Filmning kom till stånd genom Mormonernas försorg (om det nu berodde på GFs initiativ eller inte). När filmerna i mitten av sextiotalet blev tillgängliga på biblioteken ökade intresset för släktforskning mycket kraftigt.

• 1970-talet. GF var fortfarande den dominerande riksorganisationen för släktforskning, men organisationsformen var inte utan problem. Man hade nu ett kansli och lokaler för samlingarna i Stockholm men släktforskarföreningar bildades snabbt i hela landet och där var man inte alltid nöjd med att medlemsavgifterna fördelades av en riksförening i huvudstaden, som hade stora kostnader för tidskrifter och administration. En del föreningar valde att stå utanför GF medan andra fortfarande var regionalföreningar inom riksföreningen. Från 1974 infördes på nytt ett medlemsblad, GF-Aktuellt, som kom ut parallellt med Släkt och Hävd. Tanken var att lyfta bort den ökande föreningsinformationen från den senare tidskriften.1976 lanserade GF en mikrofilmläsare för hemmabruk, Vidiologen. Den var konstruerad av Arvid Lundbäck och vinsten av försäljningen inom föreningen lade grund till Stiftelsen Arvid Lundbäcks Fond. Stiftelsen är ett mycket stort stöd för GF. Genealogen och trädgårdsmästaren Gottfrid Hintze och hans bror Erik Hintze gjorde stora donationer till GF under sjuttiotalet, och efter bådas död övergick Gottfrid Hintzes samling till GF 1979.

• 1980-talet. Sin första dator fick GF 1981. Det var en ABC 800, som användes för registrering av samlingar och bokföring mm. Medlemsantalet närmade sig vid början av 80-talet 3 000 personer och vid dess slut var siffran nära 5 000. Det blev nödvändigt att se över organisationsformerna, och GF tog initiativ till bildandet av ett släktforskarförbund. Förhandlingarna pågick under lång tid, men man lyckades inte hitta en för alla parter acceptabel lösning av GFs och dess samlingars roll inom det nya förbundet. GF kom därmed under många år att stå utanför Sveriges Släktforskarförbund. När Förbundet bildades upphörde regionalföreningarnas anslutning till GF, som därför tappade en stor del av sina medlemmar. Kansliet och samlingarna liksom tidskrifterna fanns dock kvar och därmed kostnaderna. Det såg inte helt ljust ut för föreningen.

• 1990-talet. Vid början av 90-talet hade GF ungefär 3 000 medlemmar, vilket var mer än man hade befarat när regionalföreningarna lämnade GF. Men genomsnittsåldern var hög och det var svårt att rekrytera nya medlemmar i konkurrens med andra föreningar. Medlemsantalet sjönk under hela 90-talet. GF koncentrerade sin verksamhet på samlingarna och tidskrifterna på bekostnad av mötesverksamhet, studiebesök och liknande. Öppethållandet ökade och samlingarna gjordes mer tillgängliga för medlemmar på avlägsna orter, först genom kopierings- och faxservice och senare med hjälp av e-post. 1996 fick föreningen nya lokaler i Katarinahuset på Sabbatsbergsområdet i Stockholm. För första gången kunde samlingarna exponeras i sin helhet: mycket som funnits bakom kulisserna på Riddarholmen blev nu tillgängligt för besökare. Samlingarna presenterades nu under namnet Släktforskarnas Arkiv. Ett omfattande utvecklingsarbete ägde rum och GF blev sedan 1998 åter medlem i Sveriges Släktforskarförbund.

• 2000-talet. Årtiondet innebar administrativa förändringar och kostnadsanpassningar. De dyrare lokalerna i Marabouhuset i Sundbyberg lämnades för mer ekonomiskt rimliga lokaler. Under 2008 etablerade vi oss på Anderstorpsvägen, Huvudsta inom Solna stad. Flytten och en mer aktiv utgiftskontroll gav så småningom utrymme för nytänkande och en ökande framtidstro. De senare åren på 2000-talets första decennium, har föreningen tydligare intagit en offensiv position. I de nya lokalerna i Huvudsta gavs utrymme till en ambitiös dataforskarsal med GENLINE-, SVAR-, ARKIV DIGITAL- och ANCESTRY-abonnemang. Ett antal sökbara cd- och dvd-skivor installerades också på våra datorer. Under decenniet drogs utgivningstakten av Släkt och Hävd ner, av ekonomiska orsaker, men 2008 utkom ett jubileumsnummer av Släkt och Hävd. 2009 utkom två nummer av tidskriften. Medlemstidningen GF-aktuellt förde först en tynande tillvaro för att sedan åter komma till medlemmarna. Ett flertal CD producerades under decenniet, den sista innan skiftet till nytt decennium blev cd:n Skilda i Stockholm 1794-1916.

• 2010-talet.  Arbetet med att öka tillgängligheten på alla de samlingar som finns i vårt Arkiv och Bibliotek accelererade under decenniets första år. Dessutom ökade utgivningstakten av Släkt och Hävd till fyra nummer per år. Personregistret för tidskriften har uppdaterats. Medlemstidningen GF-Aktuellt publicerades t o m 2011 med fyra nummer per år och distribueras huvudsakligen som pdf. Sedan 2012 har utgivningstakten ökat till ett nummer per månad under terminerna. Dessutom skickas minst 1 gång per månad en boklista med försäljning av dubblettböcker. Flera nya cd/dvd-produkter har produceras. Därtill görs viktiga större databaser tillgängliga på medlemssidorna. Det mest omfattande projektet är just nu Inrikes Pass där originalhandlingar om inrikes resor avfotograferas på rikets arkivinstitutioner och nu görs tillgängliga på GFs medlemssidor. Ett personregister till handlingarna byggs upp kontinuerligt. Här gör Genealogiska Föreningen en insats inte bara för sin egen förening utan för hela släktforskarsverige.